Att vara kreativ är ett av de mest värderade mänskliga egenskaperna idag. Ändå anser de flesta sig inte vara särskilt kreativa, förutom de som arbetar i kreativa yrken, som media och reklam, vilka tenderar att vara lite för övertygade om sin kreativitet. Men saken är den att kreativitet inte är ett personlighetsdrag eller en naturlig talang eller något du är född med, det är bara förmågan att tänka lite utanför lådan.
Vilken låda? Är det bara en överanvänd kliché av en metafor? Jag antar att man kan säga det, men det kan också vara en effektiv modell för att förstå våra mentala processer när vi försöker vara mer kreativa. Frasens ursprung sägs relatera till ett pussel där du ska ansluta nio punkter genom att rita fyra raka linjer. Det enda sättet att lösa det är att rita linjerna utanför det fyrkantiga rutnätet för de nio punkterna.
Men lådemetaforen lånar sig också till våra sinnens sätt att hålla oss inburade Läs mer...
Som en dator med slut på RAM skulle vi så småningom krascha eller frysa och sluta fungera.
Denna process för att förenkla och komprimera alla sinnesförnimmelser är en nödvändig åtgärd som hjärnan vidtar för att spara på minnesanvändningen. Om vi skulle minnas varje liten detalj i allt vi ser, hör, smakar, luktar eller känner, skulle vi inte kunna göra något annat. Som en dator med slut på RAM skulle vi så småningom krascha eller frysa och sluta fungera. Vi skulle alla ha varit som Rain Man, och vi skulle förmodligen ha ätits av lejon och hyenor när vi föll ner från träden för två miljoner år sedan.
Den mänskliga kroppens primära mål är självbevarande, att hålla sig levande och funktionell. En krasch är uppenbarligen inte önskvärd, så det är då vårt medvetande skapar lådan, liksom stålramen som skyddar oss i en bil. Genom att förenkla världen och vara dömande och partiska och främlingsfientliga har vi lyckats hålla oss vid liv.
Här kommer en kul grej: barn har inte lådor, de låter sina sinnen vandra fritt och verkar kunna komma med konstiga, fantastiska och bisarra idéer mest hela tiden. Detsamma gäller för svårt psykiskt sjuka och knarkare, och kanske inte så förvånande, för riktiga genier. Eller snarare, genierna –som Einstein, Picasso och Beethoven– hade förmodligen sina lådor, men de hade också förmågan att sträcka sig ut ur dem och skapa något som ingen upplevt tidigare.
Tillbaka till barnen. När barnets medvetande vandrar, lådlöst och fritt, stöter det så småningom på ett slags osynligt hinder. Det kan vara vad som helst, bara något som barnet finner omöjligt. Och så börjar lådan ta form. Barnet upptäcker att maten är ätbar och att leksaker inte är det. De lär sig att en bil inte är ett tåg, ett tåg inte är en cykel, ett plus två är tre och så vidare. Vi kallar detta lärande. Det finns ett rätt och ett fel till allt. Vi utrustar våra medvetanden med förenklade versioner av alla saker vi stöter på. Och allt detta lärande, de här upplevelserna, är det som utgör lådan. Vi håller våra sinnen fångade i vår egen förenklade bild av världen.
Så att tänka utanför lådan verkar vara ett brott mot någon form av regel eller lag. Lådan finns där för att skydda oss från kaos och för att rädda vårt RAM från att förbrukas. Visst, ju mer vi lär oss, desto större blir lådan, men inse faktum, det är fortfarande en låda, eller hur? Vi är fortfarande instängda.
Okej, så vilka alternativ har vi för att undgå lådan? Vi kanske kan använda oss av förnuftet, försöka att resonera oss ur lådan? Ja, det låter väl som det logiska att göra, eller hur? Jag tror inte det, eftersom förnuft och logik är vad som fick oss in i den här röran från början. Förnuftet är snarare kreativitetens ärkefiende. Förnuft handlar om att göra generella antaganden från tidigare kunskaper och erfarenheter.
Så, vad har vi mer? Vi kan ju alltid försöka använda våld. Låter det trevligt? Att försöka tvinga oss till att vara mer kreativa fungerar bara inte, oavsett vad chefen säger. Vi skulle bli helt frustrerade och förmodligen sluta med ännu tjockare väggar runt oss än vad vi började med.
Vad sägs om att fuska då? Vi kan väl bara kopiera människor som vi tycker är riktigt kreativa och… och göra exakt vad tusentals andra copycats gör. Detta är ibland smärtsamt uppenbart inom musik, film och reklam. Så fusk – inte bra.
Droger då? Det har använts så länge det har funnits människor och det har visat sig vara ganska effektivt som ett sätt att komma ur våra lådor. Men det har två stora nackdelar. Tja, först och främst kan det vara olagligt, eller farligt, vilket tenderar att komplicera användningen, och för det andra blir vi ofta bedövade, dumma eller bara för virriga för att fungera korrekt. Vi blir också mindre kritiska när vi är berusade. Då sitter du där sedan, med värdelöst klotter och rappakalja framför dig, som kändes fullständigt genialiskt medan du var påverkad.
–
Det bästa och mest använda sättet att bli mer kreativ är att lura våra hjärnor att lämna lådan. Låt oss göra ett snabbt och överdrivet enkelt experiment.
Ta en penna och papper och rita något supergulligt.
Okej klar? Inte så spännande va? Du har antagligen ritat några rosa kaniner och kattungar med stora ögon, eller hur?
Okej, rita ett mord.
Klar? Du har antagligen ritat någon stackare som skjutits, knivats, blivit strypt eller sprängd i bitar, om du nu inte ritade allt det där.(psyko) Båda dina teckningar gjordes inne i lådan. Den första var ganska öppen och fri, men blev generisk och inte särskilt spännande. Den andra teckningen var mer begränsad och specifik, men ändå ganska förutsägbar.
Slappna nu av, andas och ta upp din penna och rita ett supergulligt mord.
Boom, du är ute. Wohoo. Känns bra va?
Den tredje teckningen är, såvida du inte tecknar sånt till vardags i någon smal mangatidning eller så, något du antagligen har mycket lite erfarenhet av. Det finns inga förutfattade bilder kopplade till detta koncept.
Genom att ständigt lura våra medvetanden att kombinera nya idéer och lämna lådan kommer vi tillslut försvaga väggarna och bli mer öppensinnade och kreativa.
Det finns många andra sätt att lura hjärnan och skapa en lådfri situation. Kreativa människor över hela världen är väl medvetna om detta när det gäller att komma på fantastiska idéer för att tjäna pengar, att få ligga eller att slippa ta hand om disken. Men när det gäller andra aspekter av livet är vi inte lika kreativa. Vi gör vad vi brukar göra, vi äter maten vi brukar och umgås med de människor vi brukar göra. Vi gillar vad andra människor gillar, vi är låd-människor som gör som de andra låd-människorna runt omkring oss. Säkerhet är primär, innovation är sekundär. Vi gillar att saker är väl definierade och ordnade, vi är konservativa och vi tycker inte om kaos.
Men säkerheten är tråkig och tar oss ingenstans, utom mot ålderdom och i slutändan till det oundvikliga slutet. Men om vi kan hantera det oförutsägbara kaoset, kan vi uppnå stora saker. Om vi omfamnar nytänkandet och gör det till en vana att sträcka oss utanför lådan i vardagliga situationer kanske vi kan lära våra hjärnor att inte frukta de okända möjligheterna. Genom att ständigt lura våra medvetanden att kombinera nya idéer och lämna lådan kommer vi tillslut försvaga väggarna och bli mer öppensinnade och kreativa. Vi kommer kunna dra nytta av detta på jobbet, på fritiden och i alla tänkbara situationer. Vi kommer få nya insikter och idéer om hur vi kan leva våra liv och hur vi kan interagera med andra människor.
Vem vet, vi kanske kan ändra världen med nya kreativa sätt att organisera samhället, bara genom att tänka utanför lådan. Så kom ur era lådor, bryt vanorna och gör saker ni aldrig gjort tidigare.
–
Den här texten skrev jag 2010 som en del av min utbildning på Hyper Island. Den publicerades på fastcompany.com och skrevs ursprungligen på engelska.
Jag har här översatt texten till svenska.
