Efter jobbet hade jag besökt sjukhuset igen och fått samma svar som jag tidigare fått; samma svar som jag alltid fått. Med besvikna steg vinglade jag genom de omöjliga korridorerna och ut i världen igen. 

   På vägen såg jag förvridna, hostande människospillror, täckta med sår och bölder. Stank, förfall och misär. Trasiga kroppsmaskiner. Bara lappa, laga och kasta ut dem igen. 

  Jag blev stående framför en färgglad affisch, där jag mindes en Läs mer...